Dambandy eller symöte? Societetsdamernas bandykunnande kanske inte är det allra bästa, men spela bandy måste man ju. I alla fall om man vill tillhöra societeten i början av 1900-talet.
Kronprinsessan – och det exotiska spelet bandy
I början av 1900-talet är det bandy som gäller i Sverige. Åtminstone för högadeln. Själva bandykunnandet är dock inte alltid det viktigaste. Ibland verkar det till och med vara viktigare att vara rätt klädd än att ens kunna åka skridskor. Här spelar stadslagen Stockholm och Uppsala mot varandra. Uppsalalaget uppträder i helvita sweaters, medan stockholmarna har vita tröjor med rött skärp och röda mössor. Att båda munderingarna går i vitt är lite märkligt – men skall det vara aristokratiskt så skall det.
Ishockey är det inte många som bryr sig om vid denna tid. I ”Idrottsbladet” avfärdar Ceve Lindhe sporten som ren cirkus. Under rubriken ”Ishockey ingenting för oss” skriver han: ”Dessa brädväggar som omger ovalen, detta kolossala hönsnät och alla dessa elektriska lampor. Nej fy, för oss nordbor är bandy både billigare och bättre”
Clarence von Rosen inför bandyn i Sverige – och enligt vissa historiker även nazismen, 1939 deltar han i en svensk delegation, som i Berlin gratulerar Hitler på dennes 50-årsdag, Renrasigt skall det även vara i de Nordiska spelen. Därför förbjuds också samer att delta. För att de ”inte kan svenska” och för att de är …just det, samer. Yttrandet säger också en hel del om de Nordiska spelen. Spelen där det är viktigare att kunna föra sig i de fina salongerna än att vara en duktig idrottsman.
Vid spelen 1913 spelas det också dambandy på Stockholms stadion. Kronprinsessan Margaretha är initiativtagare och har även bildat ett eget dambandylag. En klubb bestående av enbart societetsdamer. Motståndarlaget, fru von Platens lag, innehåller även det uteslutande kvinnor från högadeln. Kung Oscar II är på plats, liksom kronprinsen (senare Gustaf VI Adolf) – som tjänstgör som måldomare(!) Fru von Platens lag tar ledningen genom ett mycket märkligt mål. Det andra lagets målvakt råkar vid ett utkast föra handen så långt bakåt att den passerar mållinjen. 1-0. Därefter gör man dessutom ett mål så att säga på egen hand. 2-0. Applåder och hurrarop.
Pressen efteråt är dock inte speciellt entusiastisk: ”Damer skall inte fara fram som tosingar på plan. Och slå varandra på benen. Och vanställa sin vackra byst. Och skaffa sig karlben. Och stora breda fötter. Så de måste gå med minst 42 i skonummer.” Jojo….
J-O Gustafson