Gymnastik, cirkusdirektör Adolfi – och den vackra Vänersborgskan!

På ”Hästetorget” händer många spännande saker. Hit kommer olika ambulerande mindre djurutställningar, s.k. menagerier, tivolin och inte minst cirkusar – med massor av attraktioner. Det är en stor händelse när cirkusvagnarna med allehanda artister och exotiska djur rullar in på lilla Vassbotten och parkerar runt grusplanen. Då cirkusarbetarna reser det imponerande stora, vita cirkustältet sker det inför stora skaror av traktens barn som förväntansfulla vittnen. Man känner en lukt av den stora världen! Världen bortanför både Blåsut och Skräcklan!

Utanför cirkustältet är en positivhalare placerad. Han är något påverkad av starka drycker och har en grant utstyrd apa som medhjälpare. Apan är klädd i en pickololiknande, röd kostym och har som uppgift att – med en tennkopp i händerna – tigga pengar av folk. Bara att gå utanför tältet är en upplevelse. Här kan man se lindansare, svärdslukare, knivkastare, jättemänniskor, dvärgar och trollkarlar beblanda sig med vanligt folk. Då en speciell akrobatgrupp anländer torget för att göra sina volter har de med sig en dansande björn. En riktig brunbjörn, i kedjor visserligen, men ändå. Plötsligt susar det till i skyn och folks ögon vänds uppåt. Två stora ballonger visar sig på himlen – med passagerare! I den ena sitter en sotare och i den andra en bagare. Mysteriet får sin lösning, då en elegant herre i frack stolt talar om att det är gasballonger med tillklippta pappersfigurer inuti. Det vet han säkert eftersom han själv klippt till dem. I samma ögonblick exploderar det stora fyrverkeriet med solar, bomber och granater. Ju högre decibeltal och ju fler effekter desto bättre. Häftigt!

Cirkusarna avlöser varandra, men när cirkus Adolfi uppträder är det nästan alltid slutsålt. Under en föreställning händer det något alldeles speciellt med cirkusdirektör Adolfi. Han träffas av blixten. I form av en underskön Vänersborgska. Adolfi, som är en passionerad känslomänniska, lämnar på stående fot cirkusen. Han lämnar över chefskapet till sina släktingar och stannar helt sonika kvar i Vänersborg. Säkerligen inget lätt val för den store cirkusdirektören. Trots allt basar han över femtio personer; inklusive clownen Belly, de levande gummibollarna och mannen som intar sitt aftonkaffe stående på huvudet. Än värre är det ändå att lämna sina vänner bland djuren; de två oxarna, Pelle och Olle, världens minsta hästar, (även kallade ”de fem japanerna”) och den mycket omtalade och beryktade människoapan Max.

Efter ett tag i Vänersborg inser Adolfi att man inte kan leva av kärlek allena. Han börjar aktivera sig som instruktör i den nystartade gymnastikföreningen ”Enigheten”. Här tränar man brottning, romerska ringar, trapetsakrobatik, tyngdlyftning och fristående gymnastik. Efter ett tag försäkrar Adolfi sina pojkar i klubben att de nu kan tävla med vilka cirkusartister som helst – i hela världen. Nåväl, världsberömda blir kanske inte direkt ”Enighetens” atleter, men att Adolfis entré i föreningen blir ett gigantiskt uppsving är helt klart. För Adolfi själv blir det också en liten ersättning för det förlorade cirkuslivet.

Då våren kommer lämnar Adolfi ändå sin vackra Vänersborgska och gymnastikföreningen ”Enigheten”. Kärleken till cirkusen är större och där ses det inte speciellt märkvärdigt att Adolfi vare sig försvinner eller kommer tillbaka. Själv turnerar herr Palmgren med sin cirkus både i Sverige, Norge och Finland ända fram till 1921. Den vackra kvinnan från Vänersborg glömmer han dock inte så länge han lever!