Till minne av Arne Chippen Johansson

Från den dagen Arne kom till Vargön för att bli föreståndare i Konsum, har han varit engagerad i Wargöns Sportklubb en riktig eldsjäl.

Arne ”Chippen” Johansson i Vargön! Före detta aktiv inom fotboll och bandy. Under många år, en populär idrottsledare. En av dem som tidigt insåg betydelsen av att samhället tog ansvar för barntillsynen och som också tillsammans med andra förutseende människor arbetade för att ordna barnstugor i dåvarande Västra Tunhems kommun. Chef för Fyrkanten – den stora anläggningen i centrala Vargön som skulle göra samhället känt i idrottskretsar landet runt, men som i dag är mera känt som ett kulturens ypperliga centrum. Arne ”Chippen” eller Mr WSK som han också kallades – är en av de tusentals människor i detta land utan vilkas insatser samhället skulle fungerat illa. Här ett porträtt:

I slutet av 1930-talet talade fotbolls-Sverige ofta och gärna om ett ungt och välspelande lag i Lidköping, nämligen därvarande Bollklubb. Laget gjorde massvis med mål, men släppte knappast in några alls i den egna buren. Det sistnämnda beroende på målvakten Arne Johansson. Denne Arne, en trogen son av Lidköping, hade en morbror som var chef för Konsum i staden och följaktligen arbetade Arne i en Konsumbutik, den i Tun.
En dag satt Arne hemma hos sin mamma, när morbrodern kom in och förklarade: De behöver hjälp i Konsumbutiken i Vargön, och den hjälpen är du! Två veckor innan andra världskriget bröt ut anlände Arne Johansson med fyratågen till Vargöns station. Femton minuter senare var han i fullt arbete och det höll han på med till klockan elva på kvällen.
– När han slutade frågade han var han skulle bo och föreståndaren beskrev vägen för honom. Han hittade dock inte direkt utan fick gå in i ett hus och fråga ytterligare ”Jaså, det är du som skall arbeta i Konsum. Ja då skall du bo där borta hos Birger Hansson”. Ja, så gick det till när Arne ”Chippen” Johansson kom till Vargön för att stanna.
Hur blev nu Arne Johansson ”Chippen” egentligen och varför kom han att också kallas Mr WSK? Arnes egen förklaring lydde som så: Det sistnämnda är väl inte så konstigt i och för sig. Jag spelade målvakt i både bandy och fotboll för Wargöns Sportklubb och jag har deltagit i styrelsearbetet alltsedan 1944. Först handlade det om sekreterarjobbet, men efter en del år
blev jag ordförande i klubben.

”Chippen”, ja , jag vet inte riktigt hur jag fick det namnet. Det gick en film i Vargön någon gång under 1940 och den hette ”Adjö Mr Chips” och i tidsmässigt sammanhang döptes jag om. Jag tror att det finns ett samband här. Nåväl, Arne ”Chippen” Johansson spelade en tid
för gamla Wikenhof i Vänersborg men blev snart bofast i WSK. I fotboll var jag riktigt bra men i bandymålet var jag sämre. Emellertid var jag med och blev distriktsmästare 1946 och det var ju roligt. Det som mest gladde mig som bandymålvakt var dock det speciella pris jag fick och som heders-mannen Sven Nilsson skänkte. Sven skötte mycket åt oss i klubben och bl a
linjerade han planen. För detta fick han 50 kronor om året och för de pengarna köpte han ett pris som han delade ut till den spelare han tyckte varit bäst under säsongen. Det priset fick jag 1946 och det uppskattar jag mest av allt. Uppriktigt sagt det fanns bättre spelare både då och senare! Med saken var det så, vilket Arne ”Chippen” inte vill fram med, att Sven Nilsson lade
ihop prestationerna på planen med andra plusfaktorer, nämligen hur spelarna skötte sig i övrigt och just denna gång var det ”Chippens ” tur.

År 1953 hann inte bli gammalt förrän Arne ”Chippen” beslutade sig för att lägga av med målvaktsspelet. I stället koncentrerade han sig på ledarskapet inom föreningen. Kanske trodde han att det skulle bli tid över för familjelivet men så blev inte fallet. ”I dag förstår jag inte hur min hustru Kerstin, som inte ens är idrottsintresserad men dock deltar i kvinnoklubbens intensiva arbete, har stått ut. Det är en självklarhet att utan henne hade jag inte klarat mina många uppgifter”! Det blev nämligen också allmänna förtroendeuppdrag for Arne ”Chippen”. Han valdes in i fullmäktige, blev suppleant i kommunalnämnden, ordinarie i fritidsnämnden och senare i sammanläggningsdelegerade inför kommunsammanslagningen. I fritidsnämnden var vi tre man i arbetsutskottet där han skulle ta hand om barnomsorgen!!!
Det var unikt att en sådan här nämnd skulle syssla med barnstugor men så blev det. Den första inrättade vi i Salem. Den flyttades senare till Kapellet och sedan åter till då ombyggda Salem. Kommunen köpte Konsumbutiken i Gunnarstorp och byggde om den till barnstuga.
Det var en intressant men jobbig tid. Besvikna mödrar ringde och klagade över att deras barn inte kommit in och det kunde vara lite besvärligt ibland. I Vargön följde man inte standard-mönstren. Man gick sina egna vägar i stället. Det visar följande exempel: ”Vi fick en gång 6 000 kronor av fullmäktige för att förbättra Betongvallen och under över alla under. Vi klarade det!  Dock – vi svarade själva för stora arbetsinsatser. Jag glömmer aldrig hur vi kom på att vi skulle sladda löparbanorna. Vi kopplade helt enkelt maskinen efter en bil,
satte oss på den och så bar det iväg runt banorna. Herre du min skapare så vi såg ut efteråt! Kolstybben stod ju som täta moln…”

År 1961 invigdes Hallevi där det tidigare varit rena tassemarkerna. Torsten Tegnér sade en gång att bandygrytan vid Hunneberg var den vackrast belägna anläggning han dittills sett. Sedan fick han se Hallevi och då förklarade den gamle kämpen: ”Detta är närmast otroligt! Att det finns två sådana idrottsplatser i samma kommun – det är inte sant”. Alla skall ha klart för sig att Chippen kämpat hårt för det vi har i Vargön av idrotts-, fritidsanläggningar och barn-stugor. ”Vi har inte fått detta gratis säger Arne ”Chippen””. Ta Kartens fritidsgård som exempel. Några ungdomar sökte upp honom och några andra och förklarade att de hört att Kartens gamla skola skulle läggas ned. De bad att få ta över den. Ärendet togs upp i nämnden som gick till fullmäktige och fick ett positivt beslut. Som de arbetade sedan! De gjorde allting själva tillsammans med ungdomarna – allt utom rena yrkesarbeten som de int hade en möjlighet att klara av.Nu för tiden är det svårt, för att inte säga omöjligt, att arbeta så som de då gjorde i Vargön.

När kommunsammanslagningen närmade sig så svängde också människors inställning. Det blev så stort allting. Det kom så mycket nytt folk. Det blev snabbt vanligt att begära betalt för insatser som tidigare varit helt oavlönade. År 1969 beslutade Västra Tunhems kommun att bygga en idrottshall med biutrymmen, cafeteria, bibliotekslokaler osv mitt i Vargön. 1970 sattes arbetena igång och 1 maj 1971 var det invigning. Vaktmästare och chef för anläggningen blev Arne ”Chippen” Johansson, som sedan några år också döpts till Mr WSK. Visst är Fyrkanten känt för idrottsfolk runt om i landet men allra mest känd är anläggningen som kulturhus. I och med att det fanns en så berömd musikskola med symfoniorkester osv så var det följdriktigt att konserterna förlades till Fyrkanten.

Arne Johansson, ”Chippen” kallad och Mr WSK – hur många timmar har han egentligen gett idrotten som aktiv? Hur många timmar har han egentligen gett vuxna, barn och ungdomar som ledare och förtroendevald? Ingen vet svaret men en sak är säker: Utan sådana människor som ”Chippen” i Vargön skulle det här samhället ha sett ganska så annorlunda ut. Och sannerligen inte bättre! Många bevis på uppskattning har Arne Johansson fått, det senaste och kanske mest uppmärksammade är Tor Wibom-stipendiet 1981 för gott ledarskap för ungdomen i Vargön.

MR WSK – ARNE ”CHIPPEN” JOHANSSON AVLED DEN 22 NOVEMBER 2013.

DENNA ARTIKEL ÄR LÅNAD UR ”VÄNERSBORGAREN” NR 3/1982. FÖRFATTARE ÄR EJ ANGIVEN.
*********************************************************’’
ARNE ”CHIPPEN” JOHANSSON VAR UNDER ETT STORT ANTAL ÅR VAR MEDLEM I VÄNERSBORGS IDROTTSHISTORISKA FÖRENINGS STYRELSE. HAN HAR UNDER ÅRENS LOPP VARIT DEN SOM BIDRAGIT TILL EKONOMIN GENOM ATT VID VÅRA MÖTEN SÄLJA LOTTER SOM INGEN ANNAN KUNDE OCH DE POKALER HAN PUTSAT OCH DAMMAT GÅR INTE ATT räkna.