IK Lira:s bandy era 1943-1968

De flest grabbar drömmer om och bildar också idrottsklubbar i den närmaste omgivningen och kamratkretsen. Få av klubbarna lever kvar någon längre tid. Ett av undantagen är Idrottsklubben LIRA, som bildades 1943 och levde kvar till 1968, då sammanslagningen inom Vänersborgsidrotten ägde rum.

1992-års finalister i bandy ”Boltik och Vetlanda” bildades år 1945 och 1946, är exempel på pojk- och kvartersklubbar som levde vidare och blev stora. Dessa klubbar är liksom LIRA, specialiserade sig på bandy. LIRA bildades av några grabbar som hade sin naturliga samlingsplats vid Skräcklan. Alla var i12-14 årsåldern. De flesta av dom bodde i trakten kring Lovisebergsgatan. De egentlig bildarna var Sven Björnberg, Gunnar Jonsson, Yngve Nordqvist, Bert Tibblin, Rune Ferm och Bengt Gustavsson. Kretsen utökades med kamrater från skolan, scoutliv o.s.v och den 27 december 1943 kunde LIRA ställa sitt första pojklag.

Store Gus, Yngve, Lille Gus, Rune, Böx och pinnen har startat träningen

Debuten mot BK Örnen blev emellertid föga lyckosam. Förlust med 1-5. Men redan 1944 gick det bättre.
LIRA avverkade fem matcher, var av man vann fyra och en oavgjord. Säsongen 1945 och 1946 ställde
LIRA upp med både pojk- och juniorlag, även om några av de yngre grabbarna kunde spela i båda lagen.
LIRA stod själva som arrangörer av en pojklagsserie, som man också van.

LIRA:s första styrelse valdes vid ett möte i dåvarande Folkets Hus källare, de första årens flitigt utnyttjande samlingslokal.
Första ordförande blev Sven Björnberg med Gunnar Jonsson och Yngve Nordqvist som styrelseledamöter.
År 1945 valdes P.A Kilström till ordförande vid det första protokollförda mötet. Han var jämngammal med med de andra,
men hade en organisatorisk erfarenhet från andra pojkklubbar och från Vänersborgs AIK, där han var sekreterare.
Nu blev det snabbt aktuellt att registrera LIRA för att få möjlighet till seriespel och år 1946 blev IK LIRA med i
Riksidrottsförbundet och i Svenska Bandyförbundet. Klubbens egen konstnär, Bert Tibblin, senar kommersiell reklamman,
skapade LIRA:s speciella logotype, klubbmärke och klubbdräkt.

År 1847 ställde LIRA upp Västra Götalands distriktsmästerskap för juniorer, som spelades i form av av utslagsmatcher.
Efter tre klara segrar mot VIF, Gripen och Sjödalen mötte LIRA i finalen Ulricehamn och vann med 1-0 och blev juniordistriktsmästare.

I mästarlaget ingick Leif Hansson, Arne Hellström, Ebbe Salström, Hilding Jansson, Sven Björnberg, Yngve Nordqvist,
Putte Brobeck, Lennart ”Pinnen” Jonson, Gunnar Jonsson, Stig Palm och Bengt Wennerberg. Lagledare var P.A Kilström

Åren 1948 och 1949 upprepade LIRA junior DM-segern. Men nu med delvis nya spelare, eftersom en del av grabbarna föll bort av åldersskäl (18-års gränsen).
Säsongen 1948 försökte Bandyförbundet introducera Svenska Mästerskapen för juniorer, en vansklig uppgift p.g.a osäkra isförhållanden och långa resor.
LIRA mötte i första omgången Örebro SK med bl.a Orvar Bergmark och fick i en jämn match stryk med 1-0.
Men genom rekordpubliken för juniorbandy, 513 personer, blev LIRA allmänt känt.

År 1947 startade LIRA ett A-lag som bestod av överåriga från juniorlaget och en del av de äldre medlemmarna.
Laget kompletterades men tre man , värvade från Vargöns SK. (Bror Ottosson, Yngve Asp, Bror Johansson).
Den tidigare VIF-aren Karl-Erik Ferm, då boende i Uddevalla, övertalades till en come back, trotts viss tveksamhet
om hans höga ålder(27 år) ”Gubben” visade sig vara bäste man i laget.

Junior DM-mästarna 1948

Lagledare PA Kilström, Janne Sjöström, Lennart Jonsson, Gunnar Jonsson,
Stig Palm, Rune Johansson, Hilding Jansson, Yngve Nordqvist, Bengt Svensson, Arne Hellström, Olle Strand och Leif Hansson.

Junior DM-mästarna 1949

Lagledare Bert Tibblin, Bengt ”Pinnen” Jonsson, Gunnar Johansson, Stig Palm, Rune ”Böx” Johansson,
”Yppa” Jonsson, Leif Sjöö, Rolf Johansson, Sture Alexandersson, Olle Strand och Bengt ”Bolla” Svensson.

År 1947

Året är 1947 och LIRA har en innertrio som inte går av för hackor. Gunnar Jonsson,
Lars Westerberg och Bengt ”Lille Gus” Gustavsson och inte sämre halvbacklinje, ”Store Gus” Gustavsson, Sven Björnberg och Ynve Nordqvist.

Första säsongen i div V slutade med en andra plats. Men sedan gick det bättre. Serieseger år 1949 för A-laget och avancemang till div IV.
IK LIRA var nu en etablerad förening så väl lokalt inom västgötabandyn. För utom A-laget hade man B-lag, junior- och pojklag.
Medlemsantalet uppgick till över etthundra. Konkurrentklubbarnas tal om LIRA som deras ”plantskola” hade kommit av sig.
Man hade nu också fått en hel del supporters. Från början var det mest fäder och anförvanter som ställer upp.
Efterhand utökades dock skaran med många som såg LIRA som ett nytt, fräscht alternativ till VIF och IFK.
Här må nämnas Stellan Nordqvist, Erling ”Bagarn” Gustavsson och Kurt ”Rö-Prick” Johansson.
Den senare så småningom uppskattad i funktion som ”biträdande materialförvaltare”. Linné Mahrs var också en tidigare
anhängare av LIRA och senare i många år verka som kassaförvaltare i klubben. ( På 60-talet fick LIRA en organiserad
supporterklubb, som inte minst fick en viss ekonomisk betydelse).

Till den då växande Televerkstaden kom Erik Berggren från Nynäshamn. Han hade ett gediget bandyförflutet och
hade bl.a i sin tidigare ungdom spelat i Järva tillsammans med legendarer som Torsten Tengér, Rit-Ola, Nisse Engdhal m.fl.
Året 1947 var Erik Berggren 52 år men spelade med framgång i ett par matcher. Trotts åldersskillnaden blev han snart en i gänget.
År 1949 blev han lagledare för A-laget och år 1950 LIRA:s vice ordförande . Han skulle senare i egenskap av både ordförande
och lagledare leda LIRA ända fram till fusionen.

När man idag kommer till Vänersvallenmed sin perfekta konstis och elljus och infravärme på delar av läktarna har man nog,
om man inte varit med själv, svårt att förstå de svårigheter som rådde i LIRA:s barndom. De första åren var man hänvisad till
sjöisar och innan en match ibland hjälpas åt, både hemmalag och gäster, att skotta snö i timmar.

Det dröjde också flera år innan LIRA kom att spela sina hemmamatcher på Vänersvallen i konkurrens med övriga lag.
Ibland krävdes milt våld för att övertala den dåvarande något koleriske vaktmästaren  ledare tillverkade liragrabbarna en vagn,
försedd med såväl med gummihjul som medar. Med denna vagn, döpt till BEATA, transporterades målburar,
flaggor och all annan utrustning som behövdes för att iordningställa en plan ute till sjöisar och översvämningar.

Säsongen 1950 spelade LIRA:s A-lag i div.4 mot motståndare med närmast vackra namn som Fjällsjöpojkarna,
Långared, Vårgårda, Hagabron och Östadkulle. Det blev en överlägsen serieseger och uppflyttning till högrew division.

Säsongen 1950 års lag.

Från Vänster: Rune Johansson, Lennart Jonsson, Sven Björnberg, Lars Westerberg, Gunnar Jonsson, Bengt Gustavsson, Erik Berggren.
På knä: Leif Sjöö, Gunar Johansson, Leif Hansson, Bror Ottosson och Stig Palm.
LIRA:s konditionsträning leddes detta och ytterligare några år av den ambitiöse gymnastikläraren Lars Widqvist.
Detta gav resultat. Före matcherna var ”Lasse” moga med uppvärmning, vilket bl.a ingick något som påminde om en
föregångare till våra dagars stretching. Förvånade motståndare ansåg sig slagna på förhand med kommentarer som:
”Va’sa vi vanliga bonnpojkar kunde göra mot di här kônstiga sta’bora”.

Första säsongen blev LIRA tvåa efter IFK Vänersborg. Året efter, 1952 lades seriesystemet om till ett nytt starkare.
Trots detta slutade LIRA som vinnare och det blev avancemang till div. 2. Det var visserligen lite tursamt, eftersom
IFK Kungälv i sista matchomgången slog ut LIRA:s konkurrent om seriesegern Gripen. Första året i div. 2, 1952
slutade med en hygglig 3:e plats. Nu var det ett annorlunda och svårare motstånd som gällde.
Men så kom då LIRA:s verkliga genombrott säsongen 1954.Laget hade förstärkts med Bruno Leverin från Gripen.
Han blev det perfekta komplementet som dirigerande center i det övrigt väl samspelta laget.
Första matchen spelade LIRA 3-3 mot VIF. I den andra spelade man ut Surte efter noter och vann med 6-3.
Efter 3- över IFK Vänersborg slog man inför rekordpublik förra allsvenskarna Tranås hemma med 6-3 och sedan
Vaggeryd med 3-1. Därefter återstod bottenlagen Ulricehamn och Habo. Borta mot Ulricehamn blev det seger med 4-0 men
i hemmamatchen mot Habo var LIRA överlägsna men förlorade ändå med 3-4. Mycket genom det vann försmädligt nog Waggeryd serien.

Lille-Gus nätar i matchen mot Waggeryd. Vinst 3-1.

Försvarsmakten. Här i form av Mr. LIRa, Sven Björnberg. Motståndarna alltid lika svåra lokalkonkurrenter VIF. Friman och ”Parren” skymtar.
Tidningar allt från Aftonposten till Idrottsbladet skrev lyriskt om ”Kvartersklubben LIRA”. Bengt Bedrup publicerade som utsänd från
Expressen en helsida om den ”Västsvenska kometen”.

LIRA blev också uttaget som Västergötlands landskapslag i matchen mot Småland. Tyvärr blev det storstryk mot ett
smålandslag komponerat av spelare från Nässjö och Tranås. Men liraspelarna var ändå stolta över att ensamma ha fått representera sitt landskap.

Spelarna i 1954-års lag var Evert ”Hajtis” Eriksson, Lennart Ekman, Gunnar ”Sam” Johansson, Leif Sjöö, Sven Björnberg,
Stig Palm, Gunnar Jonsson, Lennart ”Pinnen” Jonsson, Bruna Leverin, Bertil ”Yppa” Jonsson, och Bengt Gustavsson med
Rune ”Bôx” Johansson som reserv. Lagledare var Erik Berggren.
Innan seriestarten 1955 åkte LIRA på träningsläger till Bollnäs. Detta läger finansierades genom att LIRA tidigare arrangerat
en match mot detta allsvenska storlag på Vänersvallen. Officiellt 2800 åskådare såg Bollnäs propagandavinna över LIRA med 10-2.
PÅ kvällen anordnades en bejublad bandybal på Stadshotellet, där bl.a den då relativt nyupptäckte ”SNODDAS” framträdde.

Under lägret i Bollnäs gick det bättre för LIRA som spelade 0-0 och 2-4- mot allsvenskarna. Torsten Tengnèr skrev på ledarplats
i Idrottsbladet om LIRA:s framgångar och förutsåg att det snart var dags för ett västsvenskt lag i den allsvenska ”sociteten”.
Förväntningarna inför säsongen var sålunda utomordentligt stor. Men det blev en reaktion. Inget ville sig. LIRA sluta sist i
serien och fick gå tillbaka till trean. Säsongen 1956 vann LIRA sin division 3-serie. Men detta innebar kval för att nå div.2
i det återigen ändrade seriesystemet. Efter seger i första kvalomgången den 12/2-1956 mot Arvika blev
Färjestad för svår i den andra omgången. ”Som kuriosa kan nämnas att den då bara 16-årige Sten-Åke Walltin spelade i
Arvikalaget och dessutom var ofin nog att göra ett av målen!.
Vintern 1957 var mycket mild och det var med ett nödrop matcherna kunde genomföras fram till sista omgången.
Denna innebar en direkt seriefinal mellan LIRA och Lidköpingslaget Westerstrand. Men var fanns det is?

Långt fram på förmiddagen fick LIRA besked om att Laxå kunde erbjuda en godkänd plan. ”Dåvarande lirasekreteraren
Erik Ek hade känningar där”. Efter en lång tröttsam bussresa, men Westerstrand hade sammavedermödor, blev det
Lidköpingslaget som drog det längsta strået i den chansartade matchen och vann med 3-2.

På hösten 1957 stod LIRA tillsammans med ELA som arrangör för en s.k bilmetartävling. I Karla Grav anordnades denna
fisketävling med en Volkswagen som första pris. Det var 821 fiskande personer, de flesta utombys och 163 funktionärer satte
färg på hela Vänersborg. Och LIRA gjorde den ansenliga vinsten av 8529 kronor. En imponerande kassaförstärkning på den tiden.
LIRA hade en kortare tid haft tillgång till en källarlokal på Skansgatan, men länge önskat en egen och bättre klubblokal,
Först 1956 kunde detta ordnas genom att staden upplät några rum i f.d Strandhotellet.
Här iordningställdes klubbmedlemmarna själva de nerslitna lokalerna och några år bedrevs här en livlig verksamhet.
En inte oväsentlig social uppgift innebar också den mycket frekventerade pojkverksamheten med olika aktiviteter.
Träffar för familjer och anförvanter förekom också. Under större delen av 1950-talet höll sig LIRA också med en klubbtidning,
LIRA-LÄNKEN, som blev mycket uppskattad. Genom en serieändring 1959 fick LIRA åter en plats i div. 2Götaland och slogs om seriesegern.
Andra plats både första året och våren 1960.

Säsongen 1961 spelade LIRA seriefinal mot Åmål. Dalslänningarna vann och gick upp i allsvenskan. Säsongen 1962 blev
LIRA 4:a i serien men säsongen 1963 inte bättre an 6:a.

PÅ 60-talet fick Vänersborg en komunal anställd idrottsintendent vid namn Göran Ericsson, som bl.a drev kravet på
Vänersvallens upprustning. År 1963 kom bandyplanens elbelysning, som möjliggjorde kvällsmatcher och träningar.
Så äntligen 1964 kom den konstfrusna banan till. Tillkomsten möjliggjordes av framsynta kommunala myndigheter
tillsammans med en enastående frivillig insats. 1610 privatpersoner och många företag bidrog tillsammans med
270400 kronor av anläggningskostnaden. Härtill kom en manuell arbetsinsats vid banans byggande.
Isstadion omfattade förutom bandyplan också skrinnarbana och ishockeyrink.

För bandyns del kan man nog konstatera, att om inte mängden konstfrysta banor vid denna tid anlagds i Vänersborg
och på andra orter, skulle knappast bandyn av någon betydelse funnits kvar i dessa dagar.

LIRA spelade vid denna tid i div. 2, men lyckades inte vinna denna och ta steget upp i allsvenskan. 1963 blev IFK Kungälv det första
lag från div. 2 västra som lyckade. Säsongen 1966 värvade LIRA för första gången en stjärnspelare. Sten-Åke Waltin från Katrineholm,
som blev spelande tränare. Tyvärr hjälpte inte detta heller. LIRA fick nöja sig med 2:a plats efter segrande Vila.

Säsongen 1967 vann Surte serien med LIRA som 4:a.

PÅ våren 1968 firade LIRA sitt 25-årsjubileum på stadshotellet i Vänersborg med över 200 deltagare.
Denna lyckade fest skulle, som det visade sig, också rubriceras som LIRA:s gravöl.

Vid 25-årsjubileet uppmärksammades en del inte tidigare nämnda medlemmar.
Därför bör nämnas Curt Hasselholm, eldsjäl sedan LIRA:s barndom. Dessutom Bosse Johansson,
Jan Sjöström och Rolf Bengtsson som tidigare varit aktiv spelare men nu hade ledarfunktioner.
Detta år 1967 organiserade suporterklubben stod som medarrangör av jubileet och genom sin
bingoverksamhet gjorde supportrarna nu också en ekonomisk värdefull insatts för LIRA.

Flera västsvenska klubbar hede viddenna tid gjort korta visiter i bandyallsvenskan. Dock inget Vänersborgslag!
Idrottsintendenten och andra starke krafter arbetade nu för att få till stånd en sammanslagning mellan de olika
klubbarna i staden med syfte att stärka Vänersborgsidrotten, främst bandyn med sin påkostade goda ytter förutsättningar.

Några bilder från svunnen tid.

1950 kom Lira-laget på andra plats i handbollskorpen. Laget bestod av Rune Johansson,
Sven Björnberg, Lennart Jonsson, Nisse Johansson och Bengt Gustavsson.

Bandy ja, men inte bara. 1947 och Lira deltog med ett lag i stadslöpningen. Laget bestod av Jakobsson, Sven Björnberg,
Elof Nilsson, Gunnar Jonsson, Bengt Gustavsson, Rune Ferm och Olle Hartvig.

En Lira-fest var en viktig händelse, som här , årsfesten 1949 på Fredriksberg.

Erik och PeA, de två som betytt mest för Lira. Här vid 25-årsjubileét, som samtidigt blev gravöl. Men en nystart för Vänersborgsbandyn.

Här firar Lira 10 år.

Här finns ingen åldersgräns.

Övre bilden

Mel: Pepparkaksgubbar.
Sådana fäder, sådana söner. Arvid, Kalle och Gustav i VIF 1941.

Nedre bilden
I Lira 1951, Kalle ”Pinnen”, Arvids Gunnar och Gustavs ”Yppa”.

1966 hade Liras A-lag följande uppställning: Fr.v lagledaren Janne Sjöström, Olle Karle, Sven Björnberg,
Ragnar Lundqvist, Kurt Sedvall, Per-Olof Eriksson, Elving Molin, Sten-Åke Walltin, Lars Olof Ekman, biträdande lagledare.
Knästående Gunnar Walltin, Gunnar Nyström, Sven Olof Sjöholm, Bertil Jonsson, Toivo Kaukonen och reservmålvakt Evert Eriksson.

Man hade även en egen sång.
Vi komma vi komma
Från Lira Vänersborg
Vi träffas och skojar
Så här är ingen sorg
Men äldre vi blivit
Men bandyn lever kvar
Vi mins och hoppas
Den finns kvar
Hos oss i många dar.