MÅNGA MINNS och beundrar de fantastiska bröderna Pettersson från Fåglum. De som härjade fritt i toppen av cykelsportens prislistor under 60-och början av 70-talet.
Gösta var äldst sedan kom Sture, Erik och Tomas. De blev världsmästare i lagtempo för amatörer tre år i rad (1967-1969) och bragdmedaljörer. De tog brons i Tokyo-OS (1964) samt silver och brons i OS i Mexico City (1968). Succén fortsatte, nu som proffs i Italien, där Gösta satte kronan på verket genom att vinna det mycket prestigefyllda Giro d´Italia (1971) !
De berömda bröderna föddes i Vårgårda och tillbringade mycket av uppväxten på farfars gård, strax utanför samhället. De hjälpte gärna till i jordbruket och det gav naturligtvis en bra grundkondition och alla var intresserade av idrott.
Gösta, som blev mest framgångsrik av bröderna, berättar att bara 18 månader efter att han köpte sin första tävlingscykel var han med i svenska eliten. Han började fundera på varför och eftersom alla bröderna visade samma talang kom han fram till att de måste ha något i generna som passade just cykelsporten. Ingen var någon speciell träningsfenomen, cykel var helt enkelt deras sport.
Bröderna Gösta, Sture och Erik härjade snart fritt i prislistorna i Sverige, Norden och Europa. Det stora genombrottet kom 1964 när Gösta blev VM-trea i linjeloppet vid OS i Tokyo (Sveriges första OS-medalj i cykel) ! Vid OS i Mexico City (1968) erövrade man silver i lagtempo. Fjärde man i laget var Sven Hamrin från Härnösand. Dessutom var Gösta halvmetern från att ta guld i linjeloppet, han kom trea. 1966 hade yngre brodern, Tomas, tagit plats i laget. Den konstellationen gav tre VM-guld för amatörer (1967-1969). Killarna från lilla Vårgårda var definitivt bäst i världen !
PROFFS I ITALIEN
Omedelbart efter Mexico erbjöd det italienska stallet, Feretti, bröderna ett proffskontrakt, men Fåglums tackade nej, de ville köra som amatörer ett år till. Även detta år vann de VM i lagtempo. Italienarna återkom och kontraktet var nu så lockande att bröderna skrev på. Det gällde tre år med rätt för varje medlem i laget att hoppa av före kontraktstidens utgång.
De flyttade till en by som heter Tirrenia, mellan Pisa och Livorno, nära sponsorns fabrik. De var lite oroliga inför debuten, hade läst mycket om proffsens storlek, men det visade sig, i de första tävlingarna, att bröderna hävdade sig väl. Det här skulle nog bli bra !
1970 vann Gösta schweiziska ”Romandiet Runt” och 1971 tog han, som förse svensk, totalsegern i ”Italien Runt”, en prestation som alla världens cyklister drömmer om ! Det är mitt livs största idrottsprestation, säger han i dag. Följande år blev Gösta slagen i Girot av den berömde Eddy Merckx, men Gösta besegrade honom faktiskt i en etappspurt, vilket få kan skryta med.
HEM TILL SVERIGE
Efter fem år som proffs i Italien åkte Gösta hem, då befann sig övriga bröder redan i Sverige. Genom de då gällande amatörreglerna fick de som ex-proffs inte delta i mästerskap under de följande fem åren. – Det var tungt, erkänner Gösta, vi var fortfarande i bra form och hade gärna tävlat på elitnivå. Nu blev det bara att varva ner.
Men Gösta är nöjd. Cykel har gett honom, och hans bröder, en fantastisk idrotts-upplevelse och stora framgångar i livet. Han bor kvar i Vårgårda. Efter den aktiva tiden har han fortsatt att arbeta för sitt cykelmärke, samtidigt som han skött om farfarsgården som han tagit över.
Sommarvistet har han i den nordvästliga delen av Värmland. Där, i den totala tystnaden, kan man höra göken och, om man har tur, även uppleva vargskall i dendjupa granskogen. Där trivs Gösta, med familjen, som bäst.
Cykeln finns givetvis med ?
DENNA ARTIKEL ÄR, NÅGOT OMARBETAD, SKRIVEN AV
KJELL-ÅKE STEEN I ”KVÄLLSSTUNDEN” NR 33/2013.