Björn Johansson cyklisten

juli 28, 2022 13:07:51 Janne Åberg

Björn Johansson är född i Vänersborg 10/9 1963.Sin grundskoleutbildning gick han på Södra skolan 1-3 klass, Östra skolan 4-6 klass och Torpaskolan 7-9 klass. Sedan utbildade han sig till byggnadssnickare på gymnasieskolan där han var färdig 1981.

År 1974 som 11-åring började han att tävla i CK Wänershof tillsammans med Magnus Knutsson. Han tävlade enbart klubbtävlingar p g a att man var tvungen att vara 12 år för att tävla nationella tävlingar. Det blev en väldigt kort början på cykelkarriären för han lämnade tävlandet redan efter en säsong.

Mellan åren 1975-1977 bestod hans idrottande av fotboll med IFK Vänersborg, terränglöpning med VAIK, orientering och skidor med Vänersborgs Skidklubb. Björn har även ett förflutet som ishockeyspelare i VHC mellan åren 74-79. År 1978 i februari kom han i kontakt med CK Wänershof igen. Det var vid en sportlovsaktivitet där man fick prova på olika idrotter.

Efter att han blivit övertygad av Bertil Johansson att cykel var något han passade för, gick han raka vägen hem till pappa och berättade att han skulle börja tävla i cykel igen. Det tog mindre än en vecka innan han hade en tävlingscykel igen. Man kan säga att pappan var ganska nöjd med beslutet.

När väl tränandet och tävlandet tillsammans med Magnus Knutsson och Timo Murberger kom igång märktes det ganska tydligt att det var lång väg att vandra. Man kan säga att han var Sveriges sämsta U-klassare sina två år i U-klassen. Som ex. kan nämnas att Magnus slog honom med ca. 9 min. på tre mil tempo.

Inför första säsongen som junior 1980 och hans två år i u-klassen i färskt minne togs konstigt nog beslutet att det var cykel han ville satsa på. Det blev slut på annat idrottande för Björn. Träningen tillsammans med Magnus och Timo bestod av testcykel, löpning och skidor med ett stort mål i sikte, att vinna SM i lagtempo i Uppsala sommaren 1980. När tävlingssäsongen äntligen började märktes det ganska fort att vinterträningen gjort susen. Han hade närmat sig Magnus ganska mycket men fick stryk med 1-2 min vid 30 km tempo. Väl vid SM i Uppsala, det stora målet för årets lagtempo, lyckades de att genomföra ett perfekt lagtempo med GULD som belöning. CK Wänershof blev även bästa SM klubb 1981.

År 1982 var det så dags att ta klivet upp i A-klassen. Timo hade tyvärr lämnat tävlandet. Stefan Bragd från Trollhättan fick bilda lagtempolag tillsammans med Björn och Magnus. Träningen var fortfarande väldigt fokuserad på lagtempo men fick anpassas till de längre tävlingsdistanserna. Med Stefan i laget nåddes en 5:e plats i lagtempo vid SM i Stockholm 1982, detta trots en punktering och ett vevbrott med cykelbyte som följd.

År 1984 lämnade Björn CK Wänershof för att tävla för Skoghalls CK som följden av att Magnus beslutat att tävla för Örebrocyklisten. Inför säsongen 1985 förstärktes klubben med den mycket tjurige ”Skåningen” Per Cristiansen. Året med Per innebar mycket för framtida utveckling. Det blev tuffare träning och Björn fick verkligen lära sig vad lojala lagkompisar betyder för framgång inom idrotten. Vid SM i Helsingborg 1985 vid linjeloppet fick han order, när han låg i tätgruppen i en klunga med fyra cyklister, att sluta dra p g a att Per var på väg ikapp!! Detta kan förstås låta lite konstigt men Per vann och Björn var mycket delaktig. Konstig inställning kan man tycka men detta var grunden till ett fungerande team.

Efter säsongen med Per fick Björn erbjudande att inför säsongen 1986 tävla för Alingsås CK. Tanken var att han och Magnus skulle bilda lag ihop med Peter Johansson. Magnus som då tävlade för Örebro, bestämde sig i sista sekunden för att tävla för Motala AlF istället. Något som gjorde Björn väldig besviken. Klubben fick ersätta Magnus med Agne Wilsson ifrån Tranemo istället. Satsningen i Alingsås var i cykelsammanhang väldigt professionell mycket p g a klubbens ordförande Rolf Nordholm. Björn fick en förmånlig anställning hos Luna i Alingsås. Detta var en betydande orsak till de framgångar som sedan skulle följa. Klubben hade som mål att inom tre år vinna dess första SM-guld i seniorklassen.

Målsättningen var inför Björns första säsong i Alingsås färger att vinna SM-tempot i Västerås, och ta en plats i lagtempolaget vid VM i USA. Detta såg inte så ljust ut inför säsongen för han fanns inte med i något av de tre landslag som skulle representera Sverige under våren. Detta gjorde att Björn blev ännu mer peppad. ”Jag skulle banne mej visa förbundskaptenen Bert Johansson vad fel han hade i att ställa mig utanför landslaget. Första stora tävlingen för säsongen var Sydkraftsgirot där landslaget ställde upp med tre lag. Detta var ett ypperligt tillfälle att sätta alla på plats. Björn vann första etappen med fyra sekunders marginal efter att kört dom sista 15 km solo. Ledartröjan var hans! Den efterföljande pratstunden med Bert Johansson blev riktigt rolig. Efter en bra säsongsstart kom äntligen chansen att medverka i landslaget. Björn blev uttagen till etapploppet Åbo – Leningrad. Tävlingen fick ett snabbt slut för honom, eftersom han vurpade rejält efter fem mil på första etappen och bröt. När det senare drog ihop sig till SM så verkade formen vara på topp och han var vid sidan av regerande mästaren Magnus Knutsson en av huvudfavoriterna. Det var enligt Björns huvud en ren formalitet att hämta guldet på ”tempot”. Istället blev det en 45:e plats på tempot p g a en matförgiftning. Björn fick sedan representera Sverige vid NM i lagtempo där laget vann samt vid VM där placeringen blev en 7:e plats på lagtempot.

Säsongen 1987, Björns kanske bästa cykelsäsong, började på samma sätt som 1986 med vinst på första etappen på Sydkrafts Girot och nu representerade han Sverige A. Den svenska tävlingssäsongen skulle bli extra intressant eftersom PK Banken bildat ett team bestående av Sveriges 6 bästa cyklister med f d förbundskapten Bert Johansson som ansvarig ledare. Detta gav förstås en lite extra krydda i tillvaron. Huvudfienden var given. Som upptakt till SM vann Björn Västboloppet, Solleröloppet och Baccoloppet och alla tävlingarna ingick i Svenska Cupen. När sedan SM i Tidaholm gick av stapeln skulle inget lämnas åt slumpen! Mamma var på plats för att laga mat och en privat massör var tillhands. Slaget vid S-milen skulle stå mellan Björn och Magnus Knutsson som då tävlade för PK Banken. Björn kontrollerade tävlingen från start till mål och vann med marginalen 1 min 20 sek före Magnus. En dröm hade gått i uppfyllelse! Inför linjeloppet var Björn lite nöjd med guldet ifrån tempot och höll en ganska låg profil i början av loppet. Efterhand som loppet gick piggnade han till mentalt och när det drog ihop sej till slutvarv så var han med och drog det längsta strået. GULD nummer två och förnedringen av PK Banken var total. Björn var dubbel svensk mästare, den tredje i historien.

Som bevis på sin framgång under säsongen 1987 fick han motta Postryttaren SOM SVERIGES BÄSTA CYKLIST. Inför säsongen 1988 lämnade Björn Alingsås CK för att tävla för Spårvägen i Stockholm. P g a sin anställning hos Luna behöll han bostaden i Alingsås. Det stora målet för säsongen var förstås att få delta i OS i Söul på 100 km lagtempo. Detta innebar förstås att mycket av tävlandet och träningen anpassades för att nå topp i september. Men det fanns, trots den fokusering som var på OS, utrymme för en del ”utbrytningar” under säsongen. Ett av hans roligaste tävlingsminnen var ifrån Väner-Touren med etappmål i Vänersborg. Där fick han vinna solo inför flera tusen Vänersborgare. Han ryser fortfarande vid tanken. Sedan följde SM i Västervik där han tog silver på ”tempot” och blev oplacerad på linjeloppet mycket p g a att PK Banken ej körde tillsammans med Björn. Björn blev nominerad till OS 7 juli tillsammans med Anders Jarl, Jan Karlsson och Michel Lafis. Detta skulle bli lagtempolaget till OS.

Tiden fram till OS bestod av träning och tävling med inriktning att komma i toppform till OS. Vissa problem uppstod när han ej blev kvitt en inflammation i vänster knä. Det fanns inget utrymme för vila så Björn fick vänja sig vid smärta i knäet i ca 2 månader. Väl i Korea var det då dags för att se hur laget stod sig i konkurrensen. De tog brons på lagtempot slagna av Östtyskland och Polen med en marginal av 2,3 sek till fjärdeplatsen och Frankrike.

Vintern 1989 missade Björn mycket av träningen inför tävlingssäsongen efter att ha opererat sitt inflammerade knä. Säsongen blev lite av en berg- och dalbana för Björn. Detta gjorde det verkligen svårt att vara bra när det gällde. Björn lyckades ändå att mobilisera kraft vid några tillfällen. Det starkaste minnet från 1989 var när han tog ledartröjan på etappen i Väner-Touren med målgång i Vänersborg . Vid VM i Frankrike senare på säsongen var förväntningarna på lagtempolaget stora tack vare de enorma framgångarna under OS-året. Magnus Knutsson ersatte Anders Jarl i laget annars var det samma killar som året innan. Laget kunde tyvärr inte leva upp till de stora förväntningarna som fanns. Lafis hade en bedrövlig dag och började stå över redan efter några kilometer. Laget bröt redan efter 50 km.

Säsongen 1990 skulle bli Björns tredje säsong i Spårvägens tröja. Han började få lite problem med att motivera sig till tävlingarna man kan säga att viljan att vinna blev lite mindre. Björn koncentrerade sig mer och mer på ett fåtal tävlingar men tyckte fortfarande att lagtempo var väldigt roligt. VM 1990 gick i Japan. Laget skulle bestå av Jan Karlsson, Magnus Knutsson och till Björns förtvivlan skulle även Michael ”Roddarn” Andersson få förtroende att köra VM. Trots allt strul slutade laget på 5:e plats. Efter VM beslutade sig Björn och Magnus att inte delta mera i landslaget under Ville Nordins ledning.

Inför säsongen 1991 tackade Björn ja till en förfrågan ifrån Nordbanken CK före detta PK Banken att representera deras klubb. Detta innebar för honom en nytändning. Tänk att igen få tävla ihop med Magnus och dessutom i ett så bra lag. Björns roll i laget blev att fungera som kapten. Det fanns ett stort behov av ordning och reda. Det blev en mycket rolig säsong med bl a dubbelseger på lagtempot i SM i Burseryd. Det viktigaste var NM i Finland 1991 då de skulle få möjlighet att med klubblaget få mäta sig med de nordiska landslagen inklusive Sveriges landslag i lagtempo. De vann med sitt klubblag före Norge och Sverige. Sedan fullbordade Per Moberg triumfen på linjeloppet där han vann. Slutfacit för säsongen 1991 blev 34 segrar för Nordbanken!!!!

Inför säsongen 1992 beslutade Svenska Cykelförbundet sej för att ersätta Ville Nordin med Jupp Rippfel. Det innebar att Björns chans att få delta i landslaget och det hägrande OS i Barcelona plötsligt blev betydligt större. Efter ett möte med Jupp kom de överens om att Björn skulle delta i landslaget igen. Man kan säga att det var lite spänt mellan Björn och ”Roddarn” i början. Till Postgirot Open fungerade det ganska bra. Roddarn vann sammanlagt och Sverige vann lagtävlingen. Vid SM i Skellefteå vann de lagtempot och Björn placerade sig på tredje plats på ”tempot”. OS var det stora målet för säsongen. Som förberedelse inför OS tillbringade lagtempolaget bestående av Jan Karlsson, Johan Fagrell, ”Roddarn” och Björn två veckors träning utanför Barcelona.

Det kostade på nerverna ganska mycket men Björn hade bestämt sig att inte gnälla för de hade ett ganska bra lag. Väl vid den stora dagen såg det ganska ljust ut fram till 50 km, då det hände, som inte fick hända. ”Roddarn” körde in i Johans bakhjul och den dagen var förstörd. Eftersom Björn drygt ett år tidigare bestämt sig för att sluta blev det inte den avslutning han önskat sig. Resten av säsongen var en transportsträcka. Mot slutet av hans cykelkarriär hann han med att avsluta med sitt 6:e guld vid NM i lagtempo i Halmstad. Samma helg gjorde han klart med Rex i Halmstad att han skulle börja jobba där.

Benny tackar Björn för ett intressant föredrag.

  Tidigare  WI-tidningar